Let the wild rumpus begin!

Publicerat: 19 september, 2010 i Reflektion, Trailrun

Jag vill springa som Max och Vildingarna. Plöja genom skogen så att kvistar och löv yr om fötterna. Inte känna nån trötthet. Bara känna naturen. Den klara höstluften som fyller mina lungor. Syresätter mitt blod. Får mig att känna att jag kan löpa för evigt.

Eller åtminstone i två och en halv timme.

På lördag smäller det. Då är det Lidingödags. Jag känner inte banan. Troligen ligger där väl inte så mycket löv i spåret. Knappast kvistar heller. Men det är känslan jag vill åt. Att flyta med terrängen. Rulla. Trycka på.

För jag tänker att jag ska klara de 30 kilometerna under två och en halv timme. Snitta under femminuterstempo. Det bör funka. Jag längtar. Jag är spänd av förväntan.

Kanske ses vi i spåret. Jag är 20599. Håll utkik. Säg hej!

Annonser
kommentarer
  1. Mats skriver:

    Och när han kom hem var soppan fortfarande varm?

  2. Mikael Björk skriver:

    När han kom hem fick han själv ställa sig vid spisen och steka lax. Inte så illa.

  3. Sofia skriver:

    När han kom hem stekte han lax och frun var full av beundran, trots trötta ben. Men frun kommer att stå vid banan med den lilla vildingen på lördag och ropa glatt på skånska;HEJA MIKAEL!!! Klart du kommer att flyga fram – så som du har tränat. HEJA!!!2.30 fixar du lätt!

  4. Anna (orka mera) skriver:

    Lycka till på lördag!
    Jag har startnr 22099 så vi startar i samma startgrupp! Jag ska spana efter dig även om jag förmodligen får nöja mig med att se fartränderna efter dig 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s