Dagen då jag tänker tillbaka (Wipptal dag 5)

Publicerat: 13 augusti, 2010 i Resor, Trailrun
Mätt och belåten, 10:08

När jag slog upp ögonen vid halv sju kunde jag se hur snön gnistrade vit högst upp på berget utanför mitt fönster. Ovanför det – blå himmel. Nu stod valet mellan en sista löprunda och en lugn vandring med stora kameran kring sjön. Efter att ha grubblat och mornat mig nära nog en halvtimme föll valet på det lugnare alternativet. Min kropp var fortfarande trött efter gårdagens långrunda.

Frukosten satt som en smäck efter en aptitretande promenad. När jag nu har packat är jag redo att kika tillbaka på resan innan jag tar bussen mot Innsbruck.

Resan i siffror
  • 2254 kronor kostade flyget med Lufthansa ToR. Bokat vi MrJet.se.
  • 26 euro per natt kostar det att bo på Alpengasthof Obernberger See. Då är frukost inkluderad.
  • 10 euro kostar buss- & tågbiljetten mellan Innsbruck och Obernberg.
  • 1530 meter är det mellan busshållplatsen i Obernberg och gasthofet. Dessutom 150 höjdmeter.
  • 68,7 kilometer löpta.
  • 5645 höjdmeter tagna.
  • 10 timmar 9 minuter och 42 sekunder aktiv löptid i spåret.
Boendet

Alpengasthof Obernberger See ligger vackert beläget i slutet av Oberndalen på 1650 meters höjd. Nära till otaliga föredömligt utmärkta vandringsleder.

Standarden är enkel, men genuin, med toalett och dusch i korridoren. Handfat på rummet samt låsbar garderob. Nån rumsnyckel blir man inte tilldelad. Överallt där det finns plats, hänger jakttroféer av olika slag. Horn, hudar och hela uppstoppade djur. I mitt rum fanns gasellhuvuden och horn i olika storleker, på golvet av matta av kohud.

Bufféfrukost med kaffe, te, saft, bröd, pålägg, fil samt flingor är inkluderat i priset. Till lunch och middag bjuds ett urval av österrikiska rätter från strax under 50-lappen (t.ex. frankfurter mit senf unt brot) till rejäla mål, som wienerschnitzel eller kantarellgulasch med knödel för strax över tio euro. Servicen är familjär och varmhjärtad. När jag utpumpad ätit middag efter min långrunda och undrade om det möjligtvis fanns några jordnötter eller chips, jagade kvällens kypare reda på ett paket salta pinnar och senare även jordnötsbågar, som sen inte dök upp på notan. Han såg uppenbart att den trötte alplöparen behövde extra salt och energi.

Resan

Flygningen Köpenhamn-Innsbruck är inte mycket att tala om. Från Innsbruck till Obernberg valde jag att åka kommunalt. Det gick ganska bra att kolla upp tider, bussar och tåg hemifrån. Ett problem bara. Det finns tydligen en stadsdel i Innsbruck som heter precis som flygplatsen – Kranebitten. Denna stadsdel visade sig vara den plats jag kollat upp förbindelserna med. Mina bussangivelser stämde alltså inte alls. Men vänlig hjälp på flygplatsen visade mig snart i rätt riktning. Mot centralstationen och därifrån regionbuss till Obernberg.

Innsbrucks flygplats är liten. Om man i Köpenhamn är rekommenderad att checka in ca 2 timmar innan avgång, skulle man lätt klara sig med 60 minuter i Innsbruck. Hade jag vetat det kunde jag lämnat Obernberg med den sena söndagsbussen och ändå varit i god tid. Nu fick jag istället spendera ett par timmar på Innsbrucks gator. Ett ganska behagligt nöje. Men hade jag haft kunskapen att välja annorlunda, hade det troligen blivit ett par timmar extra vid Obernberger See. Kanske en löprunda även sista dagen.

Löpningen

Att löpa i alperna har varit utmanande, vackert, spännande, livgivande, utmattande, svårt…

Jag är glad att jag i förväg hade köpt en detaljerad karta över området, med höjder, sevärdheter och, inte minst, alla leder utmärkta. Detta tillsammans med de i spåret, mestadels, välmärkta lederna har gjort navigationsmissarna förhållandevis få och små.

Det som jag varit dålig på, är att med hjälp av kartan läsa terrängen. Samtliga rundor jag sprungit har varit betydligt mer utmanande än jag kunnat läsa mig till. Varje runda har inneburit att jag först klättrat och sen fått löpa neråt, hemåt. Jag vet inte om det i detta område hade gått att lösa på annat sätt utan att bara cirkla runt i dalen. Å andra sidan har det ju varit en dramaturgiskt riktig disposition – att inledningsvis få kämpa för att sedan skörda frukterna. Av både löpbarhet och vyer.

Utrustning

Det kan inte nog påpekas. Vädret skiftar. Under dagen och mellan olika altitud. Bara hundra meter betyder betydande skillnader i temperatur och vind. Vad kläder beträffar har jag nog kommit undan med mer tur än skicklighet. Tjocka mellanlagerströjor hade jag packat ner, men snarast med tanken att användas som överdrag vid lunchpaus. Nu har jag sprungit med mellanlager och vindjacka tre rundor av fyra.

I kylan uppe på berget är jag glad att jag haft ombyteskläder med mig. När du tvingas sänka tempot på grund av terräng eller lutning blir de svettiga kläderna snabbt kalla. Att kunna byta till torrt efter halva rundan har varit en sporre bara det. Detta innebär dock att det gått åt mer kläder än jag beräknade. Uppsköljning i duschen samt tork över elementet har gjort att det ändå funkat. Jag önskar dock att jag hade haft med fler långa byxor. Det enda paret fick inte plats på elementet och hann inte torka. En runda fick således gå i shorts när vädret egentligen påbjöd långtights.

Ombyteskläder, vatten, karta, kompass, kamera, första-hjälpen-kit samt energi har jag burit i en OMM 25 ryggsäck. Den har gjort ett utmärkt jobb, med god komfort. Troligen kunde jag fått plats med allting i min mindre Haglöfs Ace S, men de breda höftbanden med fickor på OMM-ryggan gör hästlängder i bärkomfort. Man behöver dessutom inte kränga av sig väskan för att fiska upp kamera eller energi. Ett val jag är nöjd med.

Min kamera förtjänar ett hedersomnämnande. Samsung EX1 är något större än en vanlig kompaktkamera, men har en ruskigt skarp och ljusstark optik. En behändig vinklingsbar (högupplöst!) skärm som fixar biffen när jag vill fota i udda vinklar – eller ha med mig själv i bild. Kameran har också de flesta möjligheter till att påverka exponering och bildåtergivning jag är van vid från systemkameravärlden. Som grädde på moset är den byggd i ett rejält (tungt) metallhölje.

Till nästa gång

Packa efter fler väderförhållanden. Sommar i alperna går nödvändigtvis inte att jämställa med sommar i Malmö. Mer löpkläder än man kan tänka sig är bra. Det är inte säkert att torkförhållandena på ditt lilla rum är så goda. Oberoende av om det är svett eller regn som behöver fuktas ur.

Jag vet inte om det finns en logistisk lösning, men det hade nog gett mer löpmässigt om man kunde undvikit de värsta klättringarna. En variant vore att med minimal packning löpa längs någon av höghöjdslederna. Från punkt A till punkt B. Bära löpkläder och sovsäck. Övernatta i hütter längs vägen. Man skulle dock behöva transport som förflyttade övrig packning från start till mål. Pathfinder Travels har löst en fin paketresa som fungerar ungefär så. I ärlighetens namn, var det just denna resa som inspirerade mig att själv resa.

Man skulle också kunna åka en mindre grupp (fyra-fem personer, vem är med?) och hyra två bilar. Då skulle man, med lite logistiskt trolleri, kunna arrangera dagsturer från punkt till punkt genom att ta bilarna upp på berget och slippa en del ”transportklättring”.

Definitivt bo på gasthof i nån av småbyarna. Det har varit riktigt härligt. Och prisvärt. Det tillsammans med en billig flygning gör att det inte kostar skjortan att komma iväg en lång helg eller en knapp vecka.

Annonser
kommentarer
  1. Mats skriver:

    Vad tror du om det här:
    http://www.sanktolofif.se/view_page.asp?pid=14

    Nu med övernattning!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s