I fullmånens fotspår

De tappraste tappra sprang häromnatten The Full Moon Race – dryga 80 kilometer från Haväng till Ystad. Jag umgicks lite med tankar på att löpa med någon sträcka, men då jag inte kände någon av löparna bangade jag ur.

Däremot sprang jag i deras fotspår med ca tolv timmars fördröjning. Och enbart en dryg tredjedel av sträckan – mellan Skillinge och Kåseberga (klicka för kartsträckning).

De första 10 kilometerna gick längs stranden vilket gick alldeles utmärkt igår eftersom det var lågvatten och fin bred strandremsa med hårdgjord sand. Vid kilometer 9 svänger leden in i skogen precis utanför Mälarhusen och fortsätter där en dryg kilometer innan den går ut på stranden igen. Detta var en riktigt fin del av rundan, på smal mjuk stig genom tallskog (se bild t.v), men jag förstår egentligen inte varför den inte bara fortsatte längs stranden. Alternativt fortsatte i skogen hela vägen in i Sandhammarens naturreservat.

Leden viker, som sagt, in i Sandhammarens naturreservat. Där tog jag en avstickare till fyren för att kolla om Fullmånelöparna hade lämnat några spår efter sig där de höll nattstation. Där hade jag löpt ca 13 kilometer och kände mig i fin form trots rejäl blåst ute vid havet. Den långärmade tröjan åkte av och ett par klunkar vatten åkte in. Vidare genom naturreservatet.

Jag. Gillar. Att. Springa. I. Skog.

Det är så jäkla gött att glida fram längs en tyst, mjuk skogsstig. De fem kilometerna genom Sandhammaren, Hagestad och Backåkra naturreservat var riktigt sköna. Utmaningen kom nån kilometer innan Kåseberga – klapperstensstrand. Här gick tempot ner betänkligt. Efter ett tag på detta bökiga underlag beslöt jag att ta mig upp på höjden och angripa Kåseberga från luften. Förutom en utmanande klättring var detta ett gott val. Vilken utsikt!

Kolla helst på Vimeo för bildspel i full HD.

Min runda var egentligen avslutad när jag nådde Kåseberga hamn, men jag hade god marginal till min buss som skulle ta mig hemåt. Beslutade sålunda att fortsätta en bit längs Skåneledens orangea markeringar. Upp från hamnen, förbi Ale stenar och ca tre kilometer genom ett ganska bökigt backlandskap. Det var en tung sträcka. Rejält med blåst rakt i ansiktet och backar som tärde på mina trötta ben. Jag vände kosan tillbaka mot hamnen efter ca tre kilometer. Hann med en sillburgare innan 322:an avgick mot Ystad. Mycket nöjd med äventyret.

Jag är också riktigt imponerad av de löpare som tog sig an loppet under natten mellan lördagen och söndagen. Blåst och regn jobbade mot dem och jag kan inte undvika att fundera över hur de lyckades med navigeringen. Även i dagsljus tycker jag det kan vara svårt att alltid se ledens markeringar. Snyggt jobbat!