I fullmånens fotspår

Publicerat: 26 juli, 2010 i Trailrun

De tappraste tappra sprang häromnatten The Full Moon Race – dryga 80 kilometer från Haväng till Ystad. Jag umgicks lite med tankar på att löpa med någon sträcka, men då jag inte kände någon av löparna bangade jag ur.

Däremot sprang jag i deras fotspår med ca tolv timmars fördröjning. Och enbart en dryg tredjedel av sträckan – mellan Skillinge och Kåseberga (klicka för kartsträckning).

De första 10 kilometerna gick längs stranden vilket gick alldeles utmärkt igår eftersom det var lågvatten och fin bred strandremsa med hårdgjord sand. Vid kilometer 9 svänger leden in i skogen precis utanför Mälarhusen och fortsätter där en dryg kilometer innan den går ut på stranden igen. Detta var en riktigt fin del av rundan, på smal mjuk stig genom tallskog (se bild t.v), men jag förstår egentligen inte varför den inte bara fortsatte längs stranden. Alternativt fortsatte i skogen hela vägen in i Sandhammarens naturreservat.

Leden viker, som sagt, in i Sandhammarens naturreservat. Där tog jag en avstickare till fyren för att kolla om Fullmånelöparna hade lämnat några spår efter sig där de höll nattstation. Där hade jag löpt ca 13 kilometer och kände mig i fin form trots rejäl blåst ute vid havet. Den långärmade tröjan åkte av och ett par klunkar vatten åkte in. Vidare genom naturreservatet.

Jag. Gillar. Att. Springa. I. Skog.

Det är så jäkla gött att glida fram längs en tyst, mjuk skogsstig. De fem kilometerna genom Sandhammaren, Hagestad och Backåkra naturreservat var riktigt sköna. Utmaningen kom nån kilometer innan Kåseberga – klapperstensstrand. Här gick tempot ner betänkligt. Efter ett tag på detta bökiga underlag beslöt jag att ta mig upp på höjden och angripa Kåseberga från luften. Förutom en utmanande klättring var detta ett gott val. Vilken utsikt!

Kolla helst på Vimeo för bildspel i full HD.

Min runda var egentligen avslutad när jag nådde Kåseberga hamn, men jag hade god marginal till min buss som skulle ta mig hemåt. Beslutade sålunda att fortsätta en bit längs Skåneledens orangea markeringar. Upp från hamnen, förbi Ale stenar och ca tre kilometer genom ett ganska bökigt backlandskap. Det var en tung sträcka. Rejält med blåst rakt i ansiktet och backar som tärde på mina trötta ben. Jag vände kosan tillbaka mot hamnen efter ca tre kilometer. Hann med en sillburgare innan 322:an avgick mot Ystad. Mycket nöjd med äventyret.

Jag är också riktigt imponerad av de löpare som tog sig an loppet under natten mellan lördagen och söndagen. Blåst och regn jobbade mot dem och jag kan inte undvika att fundera över hur de lyckades med navigeringen. Även i dagsljus tycker jag det kan vara svårt att alltid se ledens markeringar. Snyggt jobbat!

Annonser
kommentarer
  1. Sofia skriver:

    Snyggt jobbat! Inte ens lite sliten idag. Bådar gott inför Lidingö.

  2. Johan skriver:

    Vilka härliga vyer och vilka härliga stränder. Där skulle jag kunna springa ett par dagar i veckan. Synd att man bor så långt norrut …

  3. Kisse skriver:

    Vilka vackra naturbilder du delar med dig av! Jag är imponerad av ditt nya fritidsintresse och vad det för med sig i form av upplevelser!
    mamma

  4. Mikael F skriver:

    Härliga bilder som verkligen fångar stämningen. Jag var en av de som sprang FMR. Jag räknar mig inte bland de tappraste tappra men tycker om att springa långt där utmaningen ligger i balansen mellan fysik, taktik och mental styrka. Det är helt rätt att navigationen var det svåra i tävlingen. Jag valde därför tidigt att ta rygg på en som sprungit förrut och var bekant med trakten. För mig är inte tiden viktig. Avgörande är att fullfölja tävlingen.

    Hela naturupplevelsen gav mersmak och jag skulle gärna vilja springa sträckan i dagsljus. Inför nästa års GAX50/FMR så kan vi kanske organisera ihop oss till ett gemensamt träningspass någon månad före.

    ….och, den där sillburgaren låter faktiskt väldigt lockande! Med ett sådant mål i tankarna så kommer man långt, mycket långt.

    /M

    • Mikael Björk skriver:

      Välkommen Mikael. Kul att du hittat hit.

      Ett träningsläger längs Skåneleden nästa vår låter som ett härligt upptåg. Vi kan väl hålla kontakten via FB?

  5. Askan skriver:

    Jag sprang där i strålande sol förra sommaren och i år på natten (full moon) och det är två helt skilda upplevelser. Dagtid var knockout-vackert, nattetid ett äventyr. När det gäller navigeringen så är den rätt trickig. Kombinationen att jag sprungit där dagtid + gps-klocka + följa med noga på kartan gjorde att vi (Micke, Leif och jag) sprang hyfsat rätt hela banan. Men man måste vara koncentrerad.

    Jag är gärna på ett träningspass på banan!

  6. Projekt Barfota skriver:

    Hej!
    Det där såg mysigt ut!
    Ska själv springa där i krokarna (Kåsebergaloppet 14aug. ) snart. Backigt och jäkligt 😉

  7. Pappa Pär skriver:

    Kanon, du verkar vara på rätt väg.
    Om det är så att du börjat söka några av svaren på ”livets mening” så är det så här:
    All kraft kommer från moder jord, ta till dig det hon ger.

    Pappa Pär

  8. Svärfar Mats skriver:

    Håller med Kisse o Fia och vad fina kommentarer från ev. nya träningskompisar inför nästa års lopp! Imponeras också av hur du hittar alla olika kommunikationskanaler o bloggar! Alva o svärmor Inger hälsar också efter baddag i Tredenborgs soliga böljor! Alva har ätit dubbla matportioner både igår, hos Ellen o idag! Ett riktigt matvrak hos oss med grötfrukost ute idag med Inger, när jag tog daggrunda tidigt med golfgänget!

  9. Daniel skriver:

    Vilket fint pass ännu en gång, Österlen är aldrig fel! 🙂
    Ska du springa Kåsebergaloppet, har jag frågat detta innan kanske? 😉

    http://www.kasebergaloppet.se/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s