On top of the world

Publicerat: 25 april, 2010 i Foton, Resor, Trailrun

Idag sken solen från en klarblå himmel. Gårdagens snö hade smält undan. Åtminstone i byn. Uppe på fjället är det fortfarande rejält vitt på sina ställen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vid fyratiden i eftermiddags snörde jag på mig mina klumpiga, men varma och vattenresistenta, Asics Trabuco. Vätskebältet var laddat med vatten och gel. Jag var laddad med grönländsk ”snegl med kanel” och kaffe – ja, och lite rågbröd innan dess. Planen var en långrunda. Så mycket på fjället som möjligt. Solen går inte ner förrän 21:20, så jag hade gott om tid på mig.

Jag löpte ut ur staden och försökte hitta en led upp på berget. Det var inte helt enkelt. Men efter ett tag fick jag syn på en man som var ute och rastade sin hund. Jag tänkte att han nog hade koll på läget, så jag sprang i hans riktning, men upptäckte snart att han var på väg att vända och att det inte alls fanns nån tydlig led upp på fjället. Efter en liten stund av besvikelse och beredskap att vända gav jag mig fan på att bara kuta uppåt. Och det gjorde jag. Om någon såg mig tänkte de säkert ”tokiga turist” samtidigt som de gjorde sig redo att ringa fjällräddningen.

Löpningen, om man ens kan kalla det så, gick inte på något sätt snabbt. Jag tog mig upp på knappa 200 meters höjd. Där med en fantastisk utsikt över Nuuk försökte jag ta ut en riktning för mitt fortsatta äventyr. Jag spanade in fotspår i snön och följde dem inåt land och ner i en dalgång. Mycket snö. Tunglöpt.

Bytte riktning mot en sydsluttning där merparten av snön hade smält bort. Tog mig uppåt på nästa höjd. Knixig navigering mellan berggrund, snöfyllda skrevor, fuktiga lavar. Vid ett par tillfällen föll jag genom skaren och satt med snö upp till höften. Spännande! Och kanske lite dumt och oförsiktigt.

Underbart att löpa på fjället. Men om man jämför med mitt förra besök i Grönland, står det sig slätt. Ilulissats fantastiska läge vid isfjorden slår Nuuk med hästlängder. Här blir närheten till staden hela tiden uppenbar. Ljudet av bilar. Flygplan och helikoptrar som landar och lyfter från flygplatsen. Elledningar som löper över bergen.

Men i allt var det ett spännande äventyr. Dricka ur en smältvattensbäck. Stora svarta korpar. Snö i massor. Stundtals total tystnad i en sänka mellan bergväggarna. Dryga femton kilometer och 650 höjdmeter – upp och ner.

ps. Uppdaterat med bildspel 27/4 09:40

Annonser
kommentarer
  1. Sofia skriver:

    Låter galet härligt! Vem kunde ana detta för 1 1/2 år sedan?

    Jag och Alva hejar på dig på lördag! Inser idag (med snor och hosta samt ett smärre astmaanfall bara jag går upp för trappan) att havlmaran på lördag får jag avstå… SURT!!!

    Hoppas att du får fler härliga löprundor innan du vänder hemåt igen.

  2. Daniel skriver:

    Tjena.

    Citat ”Dricka ur en smältvattensbäck. Stora svarta korpar. Snö i massor. Stundtals total tystnad i en sänka mellan bergväggarna.”

    Låter som en dröm, blir avis som en tok. Men munkastigen förgyllde mitt trailöga för ett tag;)

    Länkar upp dig direkt, hoppas det är ömesidigt?;)

    mvh daniel

  3. Sofia skriver:

    HY vad kallt det ser ut!!!! Kom hem till våren vetja´!

  4. Matte Apa skriver:

    Verkar ju skithärligt!
    Själv har jag bara sprungit huller om buller efter bollen på Gullviksborgs IP´s tungsprungna gräsplan. Ingen höjdstigning alls men lite fladdeermöss faktiskt!
    Hur ligger planerna inför lördag?

  5. Fredrika skriver:

    Åååhhhh. Säger bara åååhhhh….

  6. Askan skriver:

    Mmmmmm…. låter mumma, och då är det inte kanelaren jag tänker på 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s