GPS:en visar vägen

Publicerat: 3 april, 2010 i Foton, Obanat

Påskaftonens soliga vårväder lockade till utflykt i det fria. En sittning vid Google Earth fixade en ”bana” som skulle landa på drygt 9 km fågelvägen. Jag klädde på mig cykelmundering och packade ryggan med extra undertröja samt X-Talon 212:or. Tog dessutom mitt nya Nathan Trail Mix vätskebälte, fyllde med vatten och packade en Espressogel från Hammer.

De tretton kilometerna till skogen bjöd på kall motvind men sol. Hojen fastgjordes omsorgsfullt vid en stolpe tillsammans med rygga och hjälm. Jag tänker att de flesta skogsflanörer inte vill stjäla mina SPD-dojjor, undertröja eller cykeljacka som blev lämnade i Haglöfssäcken. Forerunnern sparkades i gång med den förberedda banan och jag löpte ut i den obanade terrängen.

Det händer nåt visst när man snarare fokuserar på vägval och var man ska placera fötterna än tid, fart och puls. Upplevelsen av skogen, solen, fågelkvittret blir intensivt. Njutningen blir på ett annat plan.

Rundan rörde sig en del på traktor- och motionsstigar, men jag valde att mestadels springa utanför de upptrampade lederna. De torra boklöven prasslade under mina fötter. Jag fick ducka för lågt växande grenar. Undvek de mest vattensjuka partierna eftersom jag hade glömt extrastrumpor till cyklingen hemåt.

Eftersom det finns krav på att bära med sig energi på Ladonian mountain trophy som jag ska springa senare i sommar, håller jag på att prova olika produkter. Idag hade jag alltså packat ner en gel från Hammer. Med espressosmak och koffein. Den smakade tjock chokladsås med en anstrykning av kaffe. Ganska god, men riktigt bökig förpackning. På tok för mycket kladd och klet. Fick skölja både strupe och händer med vatten från mitt nya vätskebälte.

Precis som Maria, fick jag uppleva vattenhinder längs min utstakade bana. En rejäl bäck med smältvatten skar av mitt tänkta stråk. Men efter att löpt längs med den en bit såg jag ett par kullfallna träd som fick agera spång. Mikael – skogen: 1-0.

Redan när jag löpt 7 kilometer närmade jag mig min startpunkt och hade alltså avverkat min bana. Betydligt snabbare än jag räknat med. Jag beslöt att fortsätta mitt obanade skogsäventyr utan hjälp av min Garmin och sprang vidare. Jag landade på drygt 10K.

På med överdragskläder, hjälm och cykelskor. Den starka vinden gav mig god skjuts hemåt och drygt två timmar från start kunde jag parkera cykeln hemmavid för att fortsätta påskfirandet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser
kommentarer
  1. Maria skriver:

    men vad härligt det där såg ut! Ingen snö alls ju!

  2. Mats skriver:

    Jag blir nästan sugen!
    Men fastnar i Lars Norénträsket som också erbjuder oändliga möjligheter att läsa om andras motion.

    Har du också Yamamototräningsoverall?

  3. Fredrika skriver:

    *brutallängtar till Skåne*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s