Med bra skor och berått mod

Publicerat: 28 mars, 2010 i Lopp

Idag var det dags för Helsingborgs terränglopp. 8 kilometer på en fyrakilometersslinga i Jordbodalen kring Harlyckans IP.

Trots nära två veckors envis förkylning, med endast pendlingscykling som träning, kände jag mig rejält peppad. Okunskap om banan, pepp och vissa mått av hybris till trots, bestämde jag mig för att springa på puls. Programmerade min Garmin på 8 km, och en puls mellan 88 och 93% av maxpuls. Beslöt att jag skulle tillåta något högre puls i de rejäla uppförsbackarna. Ingen tid i displayen, alltså.

Har lånat bilden från Daniels eminenta blogg: http://mina-utmaningar.blogspot.com

Placerade mig ganska långt bak i startfältet bestämd i att löpa mitt eget lopp. Den första kilometern plockade jag en hel del placeringar och hittade ett fungerande tempo. Men pulsen. Pulsen. Håll i hatten. Den där förkylningen låg nog kvar och puttrade i kroppen. Min Forerunner pep och menade att jag låg ovanför bestämt pulsintervall. Den bönade och bad om att jag skulle sakta ner. Men min andning var kontrollerad och allting kändes bra trots att jag låg över 95% av maxpuls. I någon av de ganska elaka backarna stack pulsen iväg ytterligare, men allt var hanterbart.

Ungefär en kilometer från slutet på varvet hade Helsingborgsborna slängt in en rejäl stigning. Jag kortade steget och harvade mig uppåt. I utförslöpan la jag mitt förtroende helt i händerna på mina X-talon 212. Men berått mod släppte jag på spärrarna och rullade nerför i hög fart. Plockade ett par positioner.

Under andra varvet tog jag sikte på några av M40-löparna från Björnstorps IF. De höll ett schyst tempo och låg ett 50-tal meter framför mig. Jag knappade in och gick så småningom förbi. Inte minst på grund av utförslöporna där jag kände mig modig och inte alls rädd för hals- och benbrott. Inför sista stigningen blev jag omsprungen av en klunga på fem, sex löpare. Men jag behöll min strategiska iskyla och tänkte att jag tar dem i nerförsbacken. Mycket riktigt – ett par av dem passerade jag på nervägen. Det var inte dumt alls.

Jag passerade mållinjen på 36:11 vilket jag är nöjd med. Med mindre förkylning och mer jävlar anamma, skulle jag kanske kunnat ta ytterligare ett par placeringar. Men säsongens första lopp lämnar mersmak. Gott.

Annonser
kommentarer
  1. Daniel skriver:

    Trevligt att träffas!!!
    Låter som du fick till ett bra lopp trots att du varit krasslig, tråkigt att tidtagningen strulade men annars var det ett riktigt trevligt lopp tyckte jag.
    Dem där X-talons låter grymma i terräng! Förstår att du gillar dem i utförslöpen, finns ju mycket tid att vinna där om man bara vågar 😉

  2. Fredrika skriver:

    Härligt!! Och ett jäkla tempo!

  3. […] ut i skogen med siktet inställt på PB på 10K. Fylld med både optimism och hybris (jo!) ifrån söndagens lopp i Helsingborg, fokuserade jag på samma tempo – fast i ytterligare två kilometer. Borde vara […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s