Smaka på det

Publicerat: 13 mars, 2010 i Reflektion

VAB. Smaka på ordet. VAB. Vård Av Barn.

Hur smakar det? Det ska jag berätta. Det smakar rastlöshet.

Delvis. Det smakar också mys, film, spel och blodkorvslunch. Bra grejor. Men…

Första dagen med hög feber är OK. Då ser jag en mening med tillvaron. Att pyssla om min uppenbart drabbade lilla sexåring. Andra dagen då febern släpper är det lurigare. Vissa perioder är plågsamt pigga. Dottern är ena stunden inte alls nöjd med att behöva vara hemma från förskolan, nästa stund bryter hon ihop i ett vibrerande knyte av trötthet. Tredje dagen är feberfri. Både hon och jag skulle hellre göra helt andra grejor än att vandra av och an i huset i förorten. Men min moders ”en dag feberfri är alltid bra”, ringer i öronen. Vi dristar oss till att köra till IKEA för köttbullslunch. Ett välkommet avbrott i VAB-vardagen.

Det fina är, att så fort min älskade S klivit över tröskeln på eftermiddagen, får jag möjlighet att andas. Sanningen är att jag suttit förberedd i mina tights och min vindjacka med kompressionsstrumporna uppdragna till knäna och väntat. Längtat. Efter detta andningshål. Att få stångas med slasket och de halvsmälta, isiga stigarna i löpspåret. Att få kippa efter andan. Att känna hjärtat accelerera i takt med de leriga backarna. Att fokusera på veckans pass. Jag har blivit beroende. Jag har torskat på löpning. Det är jag nöjd med. Det som dränerar energi i sån fart, ger också energi tillbaka. Över tid. Energi att vara hemma ännu en dag. Att sitta i soffan och kolla film, spela spel. Och äta blodkorv. Med lingon.

Livet är ganska bra.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s